Valpar på gång!

Den 5 juni har parning skett mellan våran LEIKA (Bielkersmils Fiery Etna of Nallo) och KERAK (Snötrollens Opas Kerak). Nu ser vi med spänning framåt, och hoppas på många fina valpar i början på augusti.

Leika

POLARDISTANS 160

SÅ STOD JAG DÅ DÄR, PÅ STARTLINJEN TILL POLARDISTANS 160 MED ÅTTA SAMOJEDER.

_H4A7408
Full rulle i starten!

En fråga flög genom huvet, hur gick det här till? Ja det kan väl delas in i flera svar. Jag är ju tämligen ny i detta med hundkörning, men har sen jag börjat haft en vilja att ge mig i kast med det som i alla fall jag tycker är de renrasiga polarhundarnas finaste tävling. Här provas både de ursprungliga dragegenskaperna med fullastad släde på längre distanser samt en bra test av de polara egenskaperna. Sen var det lite tillfälligheter som gjorde att jag kom till start redan i år.

Planen för denna säsong var att prova på längre distanser o tanken var att jag skulle köra Vildmarksracet och PD 160. Har under ett par år kört sprint men det är de längre loppen som hela tiden lockat mig. Nåväl Vildmarksracet klarades av efter lite strapatser och strul i 30 graders kyla på myrarna runt Nornäs. Jag körde våra samojeder och min egen utvärdering av det loppet var att det kanske var lite tufft med bara sju hundar dessutom så pass unga. Så vi beslöt att jag skulle vänta till nästa säsong med att köra PD. Träningen fortsatte naturligtvis ändå och jag kan säga att det lockade rejält när jag var inne på PD:s hemsida o såg att tävlingen närmade sig. Några dagar innan sista anmälningsdatum så råkade min vän Håkan Nisula ut för det trista att hans viktigaste hundar skadades, så hans fantastiska satsning att köra Finnmarkslöpet 500 med åtta samojeder blev han tvungen att ställa in. Till saken hör att vi köpt alla våra hundar av Håkan o Christina Nisula på Bielkersmils kennel. När nu Håkan bestämde sig för att köra PD 160 nordiskt så liksom vaknade en lite j-l på min axel och sa att du kanske kan låna hund av honom nu när han bara behöver fyra st för sin pulka. Sagt o gjort, jag fick löfte om att låna två hundar och eftersom en av mina tikar var lite krasslig så passade det bra. Lyckades anmäla mig i sista momangen o nu började lite jakt på grejer som saknades i utrustningen.

På måndag morgon satte jag mig i bilen och körde mot Särna. Väl framme ställde jag upp hundsläpet på parkeringen (själv bodde jag på vandrarhemmet) och började så smått fixa med materialet. Efter att ha gett hundarna mat så bar det i väg till mitt eget sovande. En anings pirrig vaknade jag tidigt och åkte till campingen och ställde ut hundarna på stakeouten och gav dom mat. Jag träffade på Håkan o Christina och vi kom överens om att jag skulle köra en testsväng på sjön för att se vilka två hundar jag skulle låna. Det gick bra o de två lånehundarna skötte sig utmärkt medans mina egna strulade till det lite grann. Sen fylldes dagen av registrering, veterinärbesiktning som gick bra, även om ett par av hundarna var lite tunna. Slutligen koll av den obligatoriska utrustningen av det eminenta domarteamet Freddie o Anders. Jag hann även med att se pulka 300 starta där Beat startade med fyra samojeder varav två är helsyskon till två i mitt spann. Middag med trevligt sällskap i restaurangen och sen förarmöte och bangenomgång. Åter till vandrarhemmet för att sova. Gick ganska skapligt även om nervositeten började smyga sig på.

Vaknar naturligtvis före klockan som står på sex. Ner till campingen o ger hundarna mat och äter sen förarfrukost. Försökte få i mig mycket mat eftersom jag vet att jag är dålig att äta när jag kör släden. Nu närmar sig den öppna starten som sker mellan 11 och 12 för B-hundarna. Jag tänker att det är lika bra att komma iväg så tidigt som möjligt för att slippa gå och vänta. Så strax efter elva hjälps jag fram till startlinjen med mina lagkamrater Lexie 5,5 år Leika 4,5 Hero 3,5 Ice 2,5 Mieto 1,8 samt de tre helsyskonen Lynx, Lava och Lazer 1,8. Jag har alltså ett ganska ungt och orutinerat spann framför mig, därför hade jag också i förväg bestämt att vi stannar på checkpoint i minst 7 timmar även om dom skulle kännas pigga.

_H4A7421
Lexie och Hero.

Som sagt, så stod jag då där på startlinjen till PD 160, förvånansvärt lugn, väldigt samlad och förväntansfull inför första etappen på 9,5 mil. Kl 11,06 var jag iväg och klarade av att inte vurpa i första kurvan på startrakan och sen ut på sjön. Redan nu kändes det varmt o solen sken. Uppför backarna efter sjön o här gassade solen i nacken. Det började ganska snart närma sig andra B-spann, men jag kände mig inte stressad utan hjälpte till när dom körde förbi. Riktigt bra spår o ganska flackt i början, men snart passerar vi Fjätan och nu börjar det sakta gå uppför. Vi börjar komma in i en bra rytm och jag snacksar hundarna varannan timme som jag planerat. C-spannen 160 börjar komma i ett jämnt flöde och det blir många omkörningar, men allt fungerar bra och stämningen är på topp mellan förarna, riktigt trevligt. Jag tar rygg på ett malamutespann som håller ett bra tempo för oss och vi håller sällskap ett bra tag. När fjället närmar sig så har spåren blåst igen helt och här kör jag solo uppför backarna mot Blåsut. Tungt och segt men hundarna jobbar på bra. Min minsta tik Lynx börjar visa ganska stora trötthetstecken. Jag såg detta på Vildmarksracet också och har förstått att hon som är tunn från början går slut på energi. Så halvvägs ner mot Lövhögen stannar jag och ger henne extra snacks. Väl nere så bestämmer jag att vi ska pausa en halvtimme. Hundarna får dubbelt med snacks, och jag får lite nyponsoppa o bröd i mig, o sätter på mig pannlampan. Sen bär det iväg tillsammans med samma malamutespann, som rastat här längre. Nu blir det en skön åkning i riktigt fina spår och kylan börjar kännas ganska bra, vilket också visar sig på hundarna som är riktigt pigga. Upp på fjället igen och nu kan jag skymta lamporna på pulkaåkarna som startat ca två timmar efter oss. I branten upp på kalfjället är det lös snö och riktigt tufft för både oss. Naturligtvis får jag kramp på insidan av bägge låren, men tänker bort det eftersom jag ändå inte kan göra något åt det. På fjället är vädret helt ok, vindstilla, lite disigt, kallt och jobbigt. Denna passage minns jag bara som lång, ganska enformig, upp o ner men vi tar oss sakta fram. Så småningom bär det iväg neråt och det blir snabbt bättre spår och snabbare körning. Vi kommer till en punkt där det står checkpoint rakt fram o Särna höger. Bra tänker jag, nu är vi snart framme. Men det är backe upp o backe ner om och om igen. Dagen efter får jag reda på att denna bit är 16 km så det var ju inte konstigt att det kändes långt. Nåväl en bit innan checkpoint viker vi av från vägen o får åka på slingriga, krokiga spår mellan träden något som samojederna älskar. Jag tycker mig höra lite hundskall och plötsligt slår marschallernas sken emot oss och vi är framme på checkpoint.

Klockan är nu 6 minuter över ett och jag blir mycket väl mottagen. Får en bal halm med mig och blir hjälpt till min plats. Nu gäller det att börja jobba, spänna fast stamlinan, ut med halmen, av med alla sockor, koppla loss selar bak och sen vara behjälplig till veterinärerna. Hundarna är i utmärkt skick med undantag för Leika som ömmar lite i vänster handled. Jag sätter på alla hundar vristvärmare och kommer överens med veterinärerna att kolla Leika i morgon bitti för att bestämma om hon ska få gå med sista etappen. Sen elda igång hundkök, hämta vatten, göra hundmat och se till att dom kommer till ro. Nu byter jag kläder på överkroppen för att vara helt torrt och varm inför natten. Försöker mig på att göra en mixförpackning spagetti Bolognaise men misslyckas och får dricka ljummet köttvattnet och knapra i mig den hårda pastan. Det sväller ju när det kommer ner i magen o då blir jag ju ännu mättare tänker jag. Dags att försöka sova, slarvar orutinerat och använder Järvensäcken som täcke bara på liggunderlaget o börjar snart frysa. Upp igen, till elden för o värma mig o sen krypa ner utan skor i säcken. Hinner lagom börja slumra till när två hundar börjar tjafsa i närheten och ligger o undrar om ingen skall försöka tysta dom. Sen inser jag med ett ryck att det är mina hundar, alltså upp igen på med stövlar och flytta om hundar. Jag gör ett nytt försök att sova och hinner lagom slumra till när krampen smäller till igen, insida av båda låren, alltså upp igen på med stövlar o försöka ”gå bort” krampen, det tog ca 40 minuter. Slutligen lyckas jag somna till i en timme o sen börjar det ljusna. Natten har varit ganska kall men hundarna är glada men lite sega. Jag kollar Leika tillsammans med veterinär och vi kommer överens om att ställa av henne då hon haltar. Trist, men hon fick en fin stund med funktionärerna och blev ordentligt kelad och ompysslad innan hon blev upphämtad. Dags att packa ihop, äta lite och dricka så mycket som möjligt, sen socka alla hundar och bege sig ut på etapp två som mätte åtta mil.

20160310_114337
Makalöst vackert på fjället!

Vi startade ut ca 08,30. Hundarna var verkligen sega och förmodligen ganska stela så det gick i sakta mak till en början. Dessutom börjar det gå uppför ganska omgående, efter 8 km har vi klättrat 300 meter. Det börjar också bli onödigt varmt för polarhundar med en klarblå himmel och strålande sol. Å andra sidan är ju utsikten magnifik och det är fantastiskt vackert. Vi får sen lite utför för att sen klättra i en ”evighet” känns det som, man ser dessutom led-kryssen långt bort och allt går uppför uppför uppför, men till slut når vi etappens högsta punkt 940 möh, det är samma högsta nivå som dag ett. Den här delen var väldigt varm, med lössnö som inte gav nåt fäste när jag skulle sparka. Hundarna kämpade på föredömligt, det gick inte fort men oj vad dom segade sig framåt. Även på denna etapp håller jag mig till samma snackstempo dvs varannan timme och jag tror jag prickat ganska bra med energitillförseln. Nu väntar en hel del nedförsåkning, till dom stora myrarna, det har blivit eftermiddag o temperaturen sjunker något. Jag har en liten förhoppning om att hundarna skall få det lite lättare på de flacka myrarna men spåren är helt uppmjukade av dagens sol o hundarna börjar tröttna ganska rejält. Själv börjar jag få lite ont om vätska och är också trött o törstig av dagens körning. Till slut kommer vi ändå ner till Särna-sjön o jag tror (måste bli bättre på att läsa in kartan innan) att vi inte har så långt kvar. Dessutom är jag tacksam att vi är nere vid sjön för jag tror att vi har lagt alla backar bakom oss och bara ska finåka efter sjön till mål, men ack vad jag bedrog mig! Vi har två mil kvar med väldigt mycket uppförsbackar och banan svänger mer o mer vänster bort från sjön. Efter nån timme önskar jag mig en högersväng lika mycket som en nerförsbacke! Det är jobbigt men ändå helt ok, problemet är att om vi måste stanna i en backe så är hundarna så trötta så det är svårt o få igång dom igen. Men i det här läget är det fantastiskt att ha äldsta tiken Lexie som gått i led hela vägen. Hon är minst lika trött som dom andra men lyssnar på mig när jag ber henne om hjälp att ta oss hem, hon kämpar och viker sig inte en tum. Jag blir så rörd av vad hon klarar denna fantastiska hund, jag har genom åren klandrat henne för att vara vår lataste draghund, springer oftast med slak lina på träning, dålig fart och tämligen ointresserad. MEN när det blir skarpt läge så finns hon där och verkar förstå att hon är den som ska ta ansvar. På distanser över 5 mil är hon helt ovärderlig. Till slut har vi ändå kommit fram till Särnasjön och nu är det ca 1 kilometer kvar, hundarna travar i ruggigt hög fart över sjön och verkar veta att vi strax är i mål. Här börjar anspänningen släppa för mig och tårarna rinner som iskalla floder utmed mina kinder. Uppför sista backen, sista kurvan och in på upploppet mot mål, nu är det fullt ös på hundarna, vi passerar mållinjen en minut över nio. Att mötas av funktionärer, domare, veterinärer, Håkan, Christina och andra förare som alla hejar och applåderar………WOW……den känslan som då väller över en är så otroligt fantastisk. Jag grät en rejäl skvätt av trötthet, glädje men framförallt av tacksamhet att få uppleva detta äventyr tillsammans med våra fantastiska hundar. Jag har redan nämnt Lexie, men alla dom andra, Leika, Hero, Ice, Lynx, Lazer, Mieto och Lava har också gjort ett enormt jobb och visat att samojeder faktiskt är en hund som klarar långa lopp med en tungt lastad släde och en muscher som inte går i klassen lättvikt precis.

Ny veterinärkoll som gick bra, alla hundar helt ok men trötta. Många gratulationer och kramar från alla, men framförallt en bamsekram till varje hund. Redan här nånstans börjar jag längta till nästa polardistans, det här är grejen liksom. Sen dags att sela av hundar, av med sockor och ge dom mat en massa gos och sen in i boxarna för välförtjänt vila. Jag lät släden stå och hoppades hitta en bit mat nånstans, men det blev bums i bingen efter att ha druckit en liter vatten. Jag somnade helt ovaggad denna kväll.

Fredagsmorgon dusch och sen frukost på campingen med mycket kaffe. Sen en fantastisk dag med strålande sol, uppackning av släde, trevligt prat med ”alla”, fixning med hundar, god kolbulle-lunch och avslutningsvis en härlig bankett och prisutdelning. Vi kom sist i vår klass men jag klarade mitt mål, att ta mig igenom tillsammans med hundarna. Det tog nästan 34 timmar totalt, men vilka underbara timmar!

Alla våra åtta hundar, kommer från Bielkersmils kennel och jag fick ett specialpris av Christina. En målad tavla av deras stamtik Sälka som dessutom finns bakom alla våra hundar i spannet. Jag fick den som en del av ett tal till samojeden som ras. Det är i såna här sammanhang den hör hemma tillsammans med de andra polara raserna under tuffa,  jobbiga och strapatsrika förhållanden. Jag är stolt och glad att få den som tack för att jag gett mig in på detta med medel och långdistans.

Jag hoppas fler vill prova på detta, det krävs mycket träning, envishet och en del mod kanske. Men det är det värt tycker jag!

Slutligen tack till alla som jobbat med tävlingen, det ni gör är fantastiskt, TACK!

SPRINT-TÄVLINGAR 2016

POLARHUNDSMÄSTERSKAPET I NORRÅKER

Den 4 februari kl halv elva på kvällen satte vi oss i bilen för att köra under natten till Norråker i Jämtland. Där skulle POLARHUNDMÄSTERSKAPEN gå av stapeln.

12508748_490107997857428_8099144606073618158_n
Mot Norråker!

Vi kom fram på morgonen och inkvarterade oss i stugan vi hyrt. Sen blev det registrering, veterinärkoll och förarmöte. DP 20 var tävlingsformen och distansen var 2x13km på lördag och söndag. Totalt gick det ganska skapligt och vi slutade fyra, även om det inte var nån riktigt fart på hundarna. Lördagskvällen innehöll en trevlig middag med många deltagare och funktionärer.

24606297149_953ebd3abc_o
Lynx o Hero i led, sen Lazer o Indra, närmast släden Lexie o Ice

 

Lars Jämtsved Polarhunds SM-1 - kopia (2)
Lexie o Hero i led, sen Lynx o Lazer och Indra o Ice

 

 

 

 

 

Vi stannade en dag extra och körde en milsväng, där Nanook för första gången fick gå med i åtta-spannet, han gjorde det med bravur o det ska bli kul att följa hans fortsatta utveckling.

2016-02-08 12.56.15
Alla våra åtta hundar!

Det var ett fantastiskt arrangemang och byn Norråker var en otroligt trevlig bekantskap där alla slöt upp bakom tävlingen, vi kommer med glädje tillbaka!

På tisdag forsatte vi vidare mot:

SAMOJEDERNAS VINTERVECKA I FURUDAL

Väl framme visade det sig att det var helt snöfritt, Lars som styrelsemedlem hade bråda tider både med arrangemanget och jobba för en flytt av tävlingarna.

På torsdag gick det i alla fall att köra dragprov 10 i Lomsjöhed. Lars körde skidor och Lexie drog pulkan och hon klarade provet på 56,28. Det var verkligen roligt, hon visade en fart som hon inte gjort förut, KUL. Övriga tävlingar flyttade till Hamra som erbjöd riktigt bra spår och fina förutsättningar.

980138_10154151398602323_995209089405388474_o
Lexie o Lynx, Leika o Ice, Lazer o Hero.

 

476666_10154151399902323_4805842301725350339_o
Lexie, Hero och Lotta inför starten!

 

 

 

 

 

Lördag och söndag var det åter dags för DP 20, 2x11km, återigen kändes det om det inte var nån riktig fart på hundarna men vi tog oss i mål som femma.

Tisdag och Onsdag var det DP 60, 2x30km. Vi slutade nia och med risk för o bli tjatig så var det lite segt med ett undantag: andra halvan av första tappen gick riktigt bra och så som hundarna har kapacitet för. Nu gäller det för oss att jobba för att försöka få fram det till nästa års sprinttävlingar.

12841281_10154151403557323_3390949173819120166_o
7-spannet på DP 60
11227661_10154151407997323_5608190670376040503_o
Lynx vår trasselspecialist!

 

Vildmarksracet 16-17/1 2016

Hemma igen efter en härlig helg i Nornäs. Körde Vildmarksracet, 12 mil på släde i 30 graders kyla. Innan start var det veterinärbesiktning o sen på med selar o sockor.
Första etappen på 7 mil gick ganska bra, hundarna var pigga o tyckte det var kul, dock blev det väldigt tungt i skogen. Spåren var blandade, hälften som gick på myrarna var hårda o plana medan resten som gick i skogen var ”puckelpist” med mycket mjuk lös snö som var väldigt tungt för hundarna.
Väl framme vid checkpoint blev det återigen veterinärkoll och alla hundarna mådde bra om än rätt så trötta. Sen blev det mat o sova för hundarna. Själv gick jag in i bystugan o fick i mig lite mat o dricka. Nån egentlig vila blev det inte, lite för stor anspänning för en nybörjare som mig.
Efter de obligatoriska 4 timmarna på checkpiont var det kl 23,45 dags att ge sig ut på andra halvan som bestod av 5 mil på liknande spår. Hundarna var oförskämt pigga o sprang riktigt bra de första 2 milen, sen var det som om all kraft, lust och ork gick ur dom samtidigt. Jag peppade o försökte uppmuntra o få i gång dom under kanske 1 timme o de enda jag möttes av var sju trötta ögonpar som undrade om det inte var nog nu. Jag tog då beslutet att låta dom få lite extra att äta och sova en timme.
Klockan var nu halv fyra på natten o jag befann mig mitt i vildmarken i trettio graders kyla med sju tungt sovande hundar och undrade faktiskt vad jag gett mig in på. Efter en timme väckte jag hundarna som var aningen piggare.
Den följande 1,5 milen gick dom extremt sakta o utan att dra, så jag fick själv skjuta släden framför mig i lös snö o ganska kuperad terräng. Då beslutade jag : ”ALDRIG MER” lång-distans.
När vi hade ca 1,5 mil kvar så fick hundarna ledda av ”gamlingen” Lexie fart igen och travade i rask takt mot mål. I mål väntade domare o veterinärkoll som gick bra. Själv var jag väldigt berörd över de gemensamma strapatserna med hundarna och bestämde ”DET HÄR MÅSTE JAG GÖRA OM”.
TACK Håkan Nisula för trevligt sällskap och för att du lett in mig på dom här härliga galenskaperna, och ett stort TACK till alla funktionärer o tävlingsledning för ett riktigt trevligt arrangemang med fantastisk stämmning. Ett speciellt tack till min sponsor Melins Cykel o Sport i Östhammar som vallat o jobbat med belagen på släden. Jag slutade tvåa i min klass och är mer än nöjd.
12485897_679198428887790_3038404663800934841_o 12510385_484516615083233_7788366714735976039_n 12605467_483372581864303_9191247471917590369_o

Träningsläger Jänsmässholmen, Jämtland

Från den 30/12 till den 6/1 var vi o alla hundarna på ”träningsläger” inför vinterns tävlingar. Vi reste 58 mil till Jänsmässholmens Fjällhotell. Underbart ställe; trevlig personal, fint hotell, fantastisk mat och inte minst, en underbar fjällmiljö med snö, mycket minusgrader och fina vyer.

Lars har tränat hundarna med släde i ca 14 mil, unga Nanook fick inte gå med i spannet utan har körts av husse med skidor på en slinga om ca 2,5 km. Lotta har varit med Nanook om dagarna o skött all markservice.

Lite om hur hundarnas funkade under körning.

Lexie, stabil om än lite långsam, men när det blev tungt o tufft på hemväg var det oftast hon i led som ledde spannet o tog oss hem.

Leika, pigg, snabb o alert första milen plus om det var lätt körning. Lite svårare om det går tungt.

Hero, evighetsmaskin som alltid, alltid drar max av vad han kan. Tyvärr lite ofokuserad om han sätts i led, skall kissa o lukta lite väl mycke.

Indra, travar på, fortfarande lite osäker o säkert på verkad av att sitt löp som hon avslutade under veckan.

Ice, går också med spänd lina hela tiden och ett spänstigt steg. Alltid intresserad av fåglar o kanske en snöig pinne på fjället som han kan titta på länge.

Lynx, vårt eget lilla kärnkraftverk, har en helt outtömlig energi, pga sin ålder kan hon bli lite ofokuserad och äta snö om det går lite för långsamt. Kan också tillägga att hon är den enda hund i världen kan trassla in sig i ett rep som inte finns.

Lazer, stor stark o enormt pålitlig, drar o drar, verkar inte beröras av snö under tassarna när dom andra har sockor. Kan dock bli lite utmanande på dom andra hanarna vid längre pauser, han är ju yngst i spannet.

Nanook, debut på snö, riktigt dragvillig o stark  trots sin ringa ålder. Husse fick kämpa som bara den för att avlasta honom när han tryckte på.

En härlig vecka för Lars o Lotta som dessutom fick lite välbehövlig semester med hotellvistelse, avkoppling o serverad mat. Hundarna stormtrivdes i fjällen dessutom med renar som närmsta ”grannar”.

Här kommer lite blandade bilder o filmsnuttar.20151230_134339 20151230_134404

20151231_141030-EFFECTS

 

20160101_120733

20160101_123859 20160101_160727

20160103_114350 20160103_114448

20160103_144209 20160104_112049

20160104_112059 20160104_114356

20160105_121400 20160105_122529

20160105_124302